Archive for december 2010

I ett tidigare inlägg pratade jag om mina mål för 2010, och om en plan för att genomföra dessa. Om man ska bedöma mina idrottsliga måls uppfyllande, se denna sida, som halvdana, så är nog betyget på mina övriga måls uppfyllande klart underkänt.

Ganska snabbt klarade jag mitt första mål, att komma ner under 80kg. Denna vikt har jag sedan hållit, även om jag dansat på gränsen på sistone med julmat och träningsvila. I somras var jag nere på 76.5kg ngn vecka. Det är en trevlig vikt ur prestanda-synpunkt, som jag inte höll när det massiva cyklandet och springandet avslutades i samband med Kalmar.

Simma 1500m på 25 minuter kom jag lite närmare under året. Mitt PB togs från 27:27 till 25:27, så det är ju inom räckhåll.

Springa 5km på 18 minuter hade jag nog klarat om jag satsat på det. Min 5.17km-runda klarades i april med 18.05-fart. Det var nog också då min löp-form toppade. Sedan dess har den gått neråt för varje vecka i princip. Förhoppningsvis kan jag komma tillbaka till denna form nästa år, efter lite mer rehabbande.

Cykla 40km på 1h var jag aldrig ens nära. Vet inte om det egentligen är ett realistiskt mål. Jag har dock en ny cykel, och en tanke om att köra fokuserat med trainer-pass i vinter, så det kanske kan gå i framtiden.

Klara 10 pull-ups är väl inget jag fokuserat mot, utan var mest ett tydliggörande av en målsättning att hålla igång gymmandet. 7.5 var det mesta som klarades.

Ta examen har jag ev. gett upp. Jag tror inte längre att jag är nära. Jag fick ihop en ny version av min rapport, men den blev tyvärr helsågad.

Läsa en fransk bok gjorde jag inte, däremot pratade jag en del franska med kunder i Swiss-projektet.

Läsa 10 böcker gjorde jag inte ens nästan. Jag fastnade på den första. Borde kanske gett upp och försökt med en ny…

Måla tavlor gjorde jag inte alls, och rent allmänt blev det väldigt lite konstnärlig aktivitet. Samma med skrivande (om man inte räknar bloggen).

Så… till 2011 blir det några nya mål, och några som får följa med från 2010.

image

image

image

image

För att citera från hemsidan:

City Gym är Sveriges äldsta gym och har funnits sedan 50-talet i samma regi och är ett trivsamt familjeägt gym med personlig och lättsam atmosfär. Hos oss tränar folk i alla åldrar mellan 15-85. Nya medlemmar får vi oftast via “Mun till mun-metoden”. Sedan starten 1959 har vi haft över 75 000 medlemmar.

Över 50 procent av våra medlemmar är kvinnor och det beror bland annat på att vi alltid haft separat avdelning för kvinnor. Där har vi kvinnliga instruktörer och anpassade redskap för något mjukare styrketräning. Särskilt lite äldre damer föredrar att träna i helt kvinnlig miljö. Tjejer som vill träna lite tuffare kan även vara bland killarna.

Det är här fru Arnström jobbar (en liten stund till iaf), och det är här jag sedan några år gör mitt gymmande, simmande, och (på vintern) löptränande. Ett avslappnat gym (ej för de som använder gym som raggnings-ställe) med en väldigt heterogen kundkrets. Bland kunder jag sett finns dörrvakter, livskamrater i olika konstellationer, Jerry Williams, elitsimmare, pensionärer från Örgryte, och tvillingarna Lundqvist.

För att vara ett gym med tillgång till Valhalla så är priserna riktigt bra. Det enda som folk emellanåt saknar (dock ej jag) är gruppträning.

Nu låter detta som reklam, och det är det. 2011 så sponsrar Citygym mina förväntat enorma framgångar inom motionsidrottandet i Sverige. Förhoppningsvis får de ngt tillbaka.

Det finns ett slags grundläggande intelligenstest man kan göra på både djur och människor: Spegel-testet. I korthet: Man ser sig själv i spegeln och fattar att det är en själv. Större apor, delfiner, elefanter, och människor äldre än 18 månader (”spegel-åldern”) klarar det. Inte katter eller hundar dock.

Våra katter har varit en extra nivå av dumma; när de har sett en spegel har de närmast betett sig som om de stirrat på en tom vägg, inte ett dugg intresserade. Katter på youtube är dock fullt kapabla till att se iaf ngt i spegeln. Man får nog erkänna att den mentala stimulans våra katter fått inte varit den bästa, så det är kanske förväntat att de är lite bakom.

Döm då om min lycka när vi en kväll i vår nya lägenhet plötsligt hör Whisky morra i hallen, och hittar henne i mitt i arga leken intill döden httpv://www.youtube.com/watch?v=dt2wgkQ5K6w .

Om man reflekterar över ens eget liv så kan man nog konstatera att man sakta men säkert blir dummare vartefter tiden går när man fastnar i gamla banor och välkända miljöer. Nya utmaningar och situationer kan te sig skrämmande, men det ger en enorm boost till ens mentala utveckling när man plötsligt tvingas ta sig an och lösa massa nya problem. Våra katter har fått denna boost genom att vi flyttat, och deras två välkända rum plötsligt blivit tre, med ett helt annat upplägg.

Hur ska man då ge sig själv denna hjälp? Under uppväxtåren tvingas man ju regelbundet till stora förändringar. Bara en sån sak som låg-, mellan-, och högstadie (och vidare skolgång), där man måste byta miljö, klasskompisar, och lärare. Sedan ska man ut i arbetslivet, ofta på några olika jobb. Sedan ska man snabbt etablera sig som ”vuxen”. Sedan är risken stor att man fastnar.

Jag har suttit halvstilla sen 2006 då jag började jobba. Har ju förvisso kryddat till det lite med ett förhållande, några flyttar och ett giftemål, men det börjar bli dags att ge sig själv en liten spark i baken. Förhoppningsvis kan knyttet åstadkomma detta. Annars blir man väl tvungen att byta jobb och flytta eller ngt.

Nu i dagarna passerar bloggen 1 år (två äldre inlägg är hämtade från en tidigare blogg). Jag har lyckats skriva drygt 1 inlägg/vecka ganska kontinuerligt. Det känns ok. Bloggen är ju mest för mig egen skull, och det känns som det är lite bra träning av alternativa hjärnhalvor att formulera sig med vacker prosa på sitt modersmål (i motsats till jobbets skrivande där det är teknisk engelska skriven så alla möjliga nationaliteter ska förstå).

Så vi försöker väl köra ett år till.