Familjen är ivägskickad, kläderna utvalda, skorna snörade, extra-koppen kaffe intagen. En dryg timme tills det är dags att cykla iväg till starten. Hm… jo, vänta… Japp, det är lite tävlingsnerver ändå. Egentligen har jag varit väldigt befriad ifrån detta sista tiden. Sen Elving har mitt tävlingsmardrömmande gått ner, antagligen beroende på mer regelbundna sov-tider. Jag har förr om åren drömt de klassiska sakerna som ”Jag är i fel land och starten gick för en timme sen, och dessutom är jag naken”. Inte helt ovanliga teman, Ullis i klubben är också drabbad tex., men inget sånt nu alltså. Sov tillåmed gott inatt. Vaknade aningen tidigt och löste jobb-problem i huvudet istället (finns många sorters stress att välja på nuförtiden, motionslopp är triviala i sammanhanget).

Hur som, våren (och vinterns) löpning har inte varit optimal. Löparknät har tagit ner min träning till nivåer de låg på före ”Det Stora Klivet”. Det känns fortfarande, även om det är länge sedan det blev smärta på riktigt. Ser man det så är kanske start idag inte helt smart.

Finns dock en del positivt också. Trots knäproblem har jag sprungit aningen mer än 1.31-året 2007, och mkt mer än 1.33-året 2008. Jag är 1kg lättare än 1.25-året 2010, och har mer alternativ-träning än ngnsin tidigare. Aktivitus-testet för några veckor sedan (rapport kommer) avslöjade att jag vid aerob tröskel (163bpm) kan springa i 14km/h (1.30-fart). Det är dessutom svalare och bättre vind idag än förra året. Och till sist, när jag varit ordentligt uppvärmd och sprungit så fort det gått så har knät inte känts alls.

Så jag startar, och jag kommer springa fort, men bråkar knät kliver jag av. Så…. 1.27 säger vi väl, lite kaxigt sådär som jag brukar sätta mina mål.

Comments are closed.