Posts Tagged ‘Livet’

Den korta versionen:

  • Simningen gick bra, slogs med Ashkan en stund på slutet, och kom upp ur vattnet på 1:04:36, ungefär det jag hoppats på, och 4 minuter bättre än 2011.
  • Cyklingen gick till en början bra, höll i pulsen som planerat, åt regelbundet. Kom ikapp Ashkan och Thomas efter ca 8 mil, men fick där också krampkänningar i framsida lår. Lugnade ner farten 5 pulsslag och släppte kompisarna. Fick köra ensam länge på andra varvet (körde legalt hela vägen och sket i vad andra gjorde). Kom ”i mål” på 5:02:53, ca 10 minuter bättre än planerat, men cyklingen var också 3km kort.
  • Löpningen blev direkt lidande av krampen. Höll igen farten som planerat, men istället för att kunna börja öka efter 15-20km så var det svårt att hålla farten uppe (mest beroende på att jag tog gångpauser vid vätskestationerna). Efter 30km låg snittet strax över 5min/km och jag insåg att en sub 3:30-mara skulle kräva en rejäl fartökning på sista varvet. Det fanns dock ingen som helst reservkapacitet, när jag försökte öka rusade pulsen över 170, men farten var oförändrad. Vid 37km insåg jag att mara-målet var kört, medan total-målet sub10 var utom fara, så jag promenerade 1.5km in till stan och njöt av vädret, stämningen, och att jag hade klarat min målsättning med glädjen i behåll. Sista 2km inne i stan joggade jag på lite och tog mig i mål på 3:40, totalt 9:53.

Read the rest of this entry »

När min son föddes trodde jag att jag skulle kunna formulera alla mina känslor kring det på samma sätt som jag gör kring långt trivialare saker, som tex. att slita ut sig en heldag på östkusten bara för att komma tillbaka året efter och förstöra sin cykel. Men så enkelt var det inte.
Read the rest of this entry »

I föregående inlägg gjorde jag en nulägesanalys inför min Ironman-satsning. Ett av hoten, ”blir lätt sjuk”, har blivit extremt aktuellt den här hösten. 4 veckor med tränings- (och till viss del jobb-) förhindrande sjukdom på 2 månader. Det håller såklart inte.
Read the rest of this entry »

Inför att man ska få barn så förväntas det att man ska gå på föräldrautbildning. Där får man lära sig rätt onödiga saker om förlossningsmetoder och liknande, som i ärlighetens namn man med god hand kan överlämna till de professionella barnmorskorna.

Det som det inte utbildas i är hur man tar hand om barnet när man väl kommit hem. De stora principerna för hur man minsann inte ska göra samma misstag som ens egna föräldrar gjorde med en själv har man såklart järnkoll på, men de mer ”triviala” sakerna är det lätt att missa. Man undrar hur det egentligen kan tillåtas att man har hand om ett litet liv på detta sätt, man har ju ingen som helst koll.
Read the rest of this entry »

Giro Advantage

Nu blir kanske Per nöjd till slut

Google lanserade sin +1-grej lagom till det var dags för mig, så vi kör en repeat på förra årets sammanfattning.
Read the rest of this entry »

På cykelforumet jag skummar regelbundet finns en kille som kallar sig chrobin, han bygger cyklar (bland annat). Hans första officiella bygge (tror jag) var en porteur, se här. Hans andra bygge är en utveckling, en hyllning, till Graeme Obrees Old Faithful. I denna tråd redogörs för hela bygget.
Read the rest of this entry »

I ett tidigare inlägg pratade jag om mina mål för 2010, och om en plan för att genomföra dessa. Om man ska bedöma mina idrottsliga måls uppfyllande, se denna sida, som halvdana, så är nog betyget på mina övriga måls uppfyllande klart underkänt.

Ganska snabbt klarade jag mitt första mål, att komma ner under 80kg. Denna vikt har jag sedan hållit, även om jag dansat på gränsen på sistone med julmat och träningsvila. I somras var jag nere på 76.5kg ngn vecka. Det är en trevlig vikt ur prestanda-synpunkt, som jag inte höll när det massiva cyklandet och springandet avslutades i samband med Kalmar.

Simma 1500m på 25 minuter kom jag lite närmare under året. Mitt PB togs från 27:27 till 25:27, så det är ju inom räckhåll.

Springa 5km på 18 minuter hade jag nog klarat om jag satsat på det. Min 5.17km-runda klarades i april med 18.05-fart. Det var nog också då min löp-form toppade. Sedan dess har den gått neråt för varje vecka i princip. Förhoppningsvis kan jag komma tillbaka till denna form nästa år, efter lite mer rehabbande.

Cykla 40km på 1h var jag aldrig ens nära. Vet inte om det egentligen är ett realistiskt mål. Jag har dock en ny cykel, och en tanke om att köra fokuserat med trainer-pass i vinter, så det kanske kan gå i framtiden.

Klara 10 pull-ups är väl inget jag fokuserat mot, utan var mest ett tydliggörande av en målsättning att hålla igång gymmandet. 7.5 var det mesta som klarades.

Ta examen har jag ev. gett upp. Jag tror inte längre att jag är nära. Jag fick ihop en ny version av min rapport, men den blev tyvärr helsågad.

Läsa en fransk bok gjorde jag inte, däremot pratade jag en del franska med kunder i Swiss-projektet.

Läsa 10 böcker gjorde jag inte ens nästan. Jag fastnade på den första. Borde kanske gett upp och försökt med en ny…

Måla tavlor gjorde jag inte alls, och rent allmänt blev det väldigt lite konstnärlig aktivitet. Samma med skrivande (om man inte räknar bloggen).

Så… till 2011 blir det några nya mål, och några som får följa med från 2010.

Det finns ett slags grundläggande intelligenstest man kan göra på både djur och människor: Spegel-testet. I korthet: Man ser sig själv i spegeln och fattar att det är en själv. Större apor, delfiner, elefanter, och människor äldre än 18 månader (”spegel-åldern”) klarar det. Inte katter eller hundar dock.

Våra katter har varit en extra nivå av dumma; när de har sett en spegel har de närmast betett sig som om de stirrat på en tom vägg, inte ett dugg intresserade. Katter på youtube är dock fullt kapabla till att se iaf ngt i spegeln. Man får nog erkänna att den mentala stimulans våra katter fått inte varit den bästa, så det är kanske förväntat att de är lite bakom.

Döm då om min lycka när vi en kväll i vår nya lägenhet plötsligt hör Whisky morra i hallen, och hittar henne i mitt i arga leken intill döden httpv://www.youtube.com/watch?v=dt2wgkQ5K6w .

Om man reflekterar över ens eget liv så kan man nog konstatera att man sakta men säkert blir dummare vartefter tiden går när man fastnar i gamla banor och välkända miljöer. Nya utmaningar och situationer kan te sig skrämmande, men det ger en enorm boost till ens mentala utveckling när man plötsligt tvingas ta sig an och lösa massa nya problem. Våra katter har fått denna boost genom att vi flyttat, och deras två välkända rum plötsligt blivit tre, med ett helt annat upplägg.

Hur ska man då ge sig själv denna hjälp? Under uppväxtåren tvingas man ju regelbundet till stora förändringar. Bara en sån sak som låg-, mellan-, och högstadie (och vidare skolgång), där man måste byta miljö, klasskompisar, och lärare. Sedan ska man ut i arbetslivet, ofta på några olika jobb. Sedan ska man snabbt etablera sig som ”vuxen”. Sedan är risken stor att man fastnar.

Jag har suttit halvstilla sen 2006 då jag började jobba. Har ju förvisso kryddat till det lite med ett förhållande, några flyttar och ett giftemål, men det börjar bli dags att ge sig själv en liten spark i baken. Förhoppningsvis kan knyttet åstadkomma detta. Annars blir man väl tvungen att byta jobb och flytta eller ngt.

Det finns en rad klassiska drömmar (fler än man tror visar det sig, min favorit är den när tänderna ramlar ut) med hyfsat rimliga tolkningar. Många drömmar verkar starkt influerade av vad man genomgår i verkliga livet, men psykologerna vill gärna tolka lite mer än vad som kanske är vettigt. Min återkommande mardröm inför prov och tävlingar är att jag är på helt fel ställe, alldeles för sent, och gärna med helt fel utrustning. Är detta för att jag undermedvetet är rädd att misslyckas med provet eller tävlingen? Eller är det kanske snarare för att jag är nervös för att inte komma till start i tävlingen som jag känner mig (iaf medvetet) säker på att prestera bra i?

Löp-drömmar är en annan kategori drömmar som antagligen påverkas av att man ligger i sängen och sover. Det är helt enkelt väldigt svårt att springa bra med ett täcke och två katter på benen. Sen jag började simma har jag nu fått en variant på denna. Jag ska i ngn situation simma, och har väldigt svårt att få ner armen i vattnet. Jag ligger iofs ofta ovanpå vattnet och flyter, men tar man inga simtag kommer man inte framåt. Denna dröm återkom ofta, och en rimlig tolkning är att jag ofta tänker på simning, och ligger man i en säng är det svårt att sticka ner armen i madrassen på ett bra sätt.

Nu har jag dock varit med om en ny version av denna. Jag ligger fortfarande som ett flöte ovanpå vattnet, men jag kan ändå få grepp om det och simmar med oanad fart. På ett sätt är det en parallell till standard-drömmarna om att flyga och att falla. Det är snarlika koncept, och man kan snabbt växla mellan dem, men ibland känner man att man har kontroll, och man både flyter och greppar samtidigt.

Säsongen 2011 startar nu. Jag är stark, frisk, flyter och har grepp.

I söndags-GP finns en liten ruta där vanligt folk blivit frågade vad som varit viktigast för dem den gångna veckan. Svaren är sällan tråkiga (av typen: ”Jag besiktigade bilen”), oftare rätt spännande, om än subjektivt (tex. ”jag fick jobb”, eller ”jag träffade mitt livs kärlek”, sagt av Agda 72). Ibland får dem en att fundera över sitt eget liv, och vilka förväntningar man har. Såna svar kan vara ”jag höll mig nykter denna veckan också”, eller ”jag har fått uppehållstillstånd”. Svaren är inte alltid positiva, ett tråkigt sjukdomsbesked är nog så viktigt som att man träffat en gammal vän över en kaffe.

Jag och fru Arnström har gjort tradition av att själva ställa frågan till varandra. Ibland verkar det som om veckorna bara rusar på, då kan det kännas bra att tänka på att även denna vecka innehöll ngt utöver det vanliga.

Denna veckan började med att jag fick hem min tempo-cykel. Lyxkonsumtion å det grövsta, men så länge man håller sig borta från bilägande och golf har man råd med rätt mkt lyxkonsumtion på den nivån. I måndags fick jag också beröm av min förra projektledare för min insats det senaste halvåret, trots en rätt medioker vår. I tisdags fick jag svar från min exjobbshandledare på vad jag trodde var min sista version av min exjobbsrapport (en sorgehistoria i sig). Nu hade den, efter div. missförstånd, blivit totalsågad, och jag blev i princip rekommenderad att ge upp. Sedan tittade vi på en lägenhet, som vi i onsdags ”vann” budgivningen på och skrev kontrakt på direkt. I torsdags var jag i fajt med ledningen på jobbet ang. hur mitt nya projekt bör styras. I fredags lyckades jag jogga 1km utan att mitt löparknä blev värre. I lördags åkte jag med några kollegor till Vallåsens skidanläggning för att prova på downhill-cykling, och jag överlevde. Och idag har jag funderat allvarligt på vad man ska använda sin tid till, vad jag egentligen tycker är kul.

Vad var viktigast för dig?