Författare: admin

Publicerat

Citygym

För att citera från hemsidan:

City Gym är Sveriges äldsta gym och har funnits sedan 50-talet i samma regi och är ett trivsamt familjeägt gym med personlig och lättsam atmosfär. Hos oss tränar folk i alla åldrar mellan 15-85. Nya medlemmar får vi oftast via “Mun till mun-metoden”. Sedan starten 1959 har vi haft över 75 000 medlemmar.

Över 50 procent av våra medlemmar är kvinnor och det beror bland annat på att vi alltid haft separat avdelning för kvinnor. Där har vi kvinnliga instruktörer och anpassade redskap för något mjukare styrketräning. Särskilt lite äldre damer föredrar att träna i helt kvinnlig miljö. Tjejer som vill träna lite tuffare kan även vara bland killarna.

Det är här fru Arnström jobbar (en liten stund till iaf), och det är här jag sedan några år gör mitt gymmande, simmande, och (på vintern) löptränande. Ett avslappnat gym (ej för de som använder gym som raggnings-ställe) med en väldigt heterogen kundkrets. Bland kunder jag sett finns dörrvakter, livskamrater i olika konstellationer, Jerry Williams, elitsimmare, pensionärer från Örgryte, och tvillingarna Lundqvist.

För att vara ett gym med tillgång till Valhalla så är priserna riktigt bra. Det enda som folk emellanåt saknar (dock ej jag) är gruppträning.

Nu låter detta som reklam, och det är det. 2011 så sponsrar Citygym mina förväntat enorma framgångar inom motionsidrottandet i Sverige. Förhoppningsvis får de ngt tillbaka.

Publicerat

Diskontinuerliga steg i mental utveckling

Det finns ett slags grundläggande intelligenstest man kan göra på både djur och människor: Spegel-testet. I korthet: Man ser sig själv i spegeln och fattar att det är en själv. Större apor, delfiner, elefanter, och människor äldre än 18 månader (”spegel-åldern”) klarar det. Inte katter eller hundar dock.

Våra katter har varit en extra nivå av dumma; när de har sett en spegel har de närmast betett sig som om de stirrat på en tom vägg, inte ett dugg intresserade. Katter på youtube är dock fullt kapabla till att se iaf ngt i spegeln. Man får nog erkänna att den mentala stimulans våra katter fått inte varit den bästa, så det är kanske förväntat att de är lite bakom.

Döm då om min lycka när vi en kväll i vår nya lägenhet plötsligt hör Whisky morra i hallen, och hittar henne i mitt i arga leken intill döden httpv://www.youtube.com/watch?v=dt2wgkQ5K6w .

Om man reflekterar över ens eget liv så kan man nog konstatera att man sakta men säkert blir dummare vartefter tiden går när man fastnar i gamla banor och välkända miljöer. Nya utmaningar och situationer kan te sig skrämmande, men det ger en enorm boost till ens mentala utveckling när man plötsligt tvingas ta sig an och lösa massa nya problem. Våra katter har fått denna boost genom att vi flyttat, och deras två välkända rum plötsligt blivit tre, med ett helt annat upplägg.

Hur ska man då ge sig själv denna hjälp? Under uppväxtåren tvingas man ju regelbundet till stora förändringar. Bara en sån sak som låg-, mellan-, och högstadie (och vidare skolgång), där man måste byta miljö, klasskompisar, och lärare. Sedan ska man ut i arbetslivet, ofta på några olika jobb. Sedan ska man snabbt etablera sig som ”vuxen”. Sedan är risken stor att man fastnar.

Jag har suttit halvstilla sen 2006 då jag började jobba. Har ju förvisso kryddat till det lite med ett förhållande, några flyttar och ett giftemål, men det börjar bli dags att ge sig själv en liten spark i baken. Förhoppningsvis kan knyttet åstadkomma detta. Annars blir man väl tvungen att byta jobb och flytta eller ngt.

Publicerat

1-års-jubileum

Nu i dagarna passerar bloggen 1 år (två äldre inlägg är hämtade från en tidigare blogg). Jag har lyckats skriva drygt 1 inlägg/vecka ganska kontinuerligt. Det känns ok. Bloggen är ju mest för mig egen skull, och det känns som det är lite bra träning av alternativa hjärnhalvor att formulera sig med vacker prosa på sitt modersmål (i motsats till jobbets skrivande där det är teknisk engelska skriven så alla möjliga nationaliteter ska förstå).

Så vi försöker väl köra ett år till.

Publicerat

Simträning

Jag har gått två kurser för att lära mig crawla. Först en intro-kurs på Fysiken, där vi fick simma i Emilsborgs 17m-bassäng. Det var ”intressant”, men jag lärde mig iaf såpass mkt att jag kunde simma crawl hyfsat kontinuerligt.
Lite senare gick jag Ted Ås’ crawls-kurs och tog mig till en nivå där jag kunde ligga i snabb-banan på Valhalla utan att skämmas alltför mkt.

Efter dessa två kurser har jag i princip uteslutande simmat på egen hand. Ur ett teknikperspektiv så är detta kanske inte optimalt, man får väldigt lite feedback (även om den store, skallige, gotlänningen i Valhalla gett några tips). Om man behöver träningskamrater för att sporras till att ta i de sista procenten så är ju det också en nackdel.

Mitt problem med klassisk, gemensam simträning är detta:
”6×50 teknik V15
1. valfri drill
2. teknik

6×50 v15
1. skovla 20m resten teknik
2. DPS -räkna tagen

6×50 v15
1. 25 MAX resten löst
2. teknik

6×50 v15
1. 25 fjäril 25 löst
2. teknik

3 varv på serie (sammansatt / arm / valfria leksaker eller ss):

200 jämn fart
3×100 v20 öka farten 1-3 ca 3 sek
8×50 v15
1. 25/30/35/40 MAX resten löst
2. teknik

100 avbad
4000m”

Två gånger har jag försökt mig på ngt sånt. Båda gångerna simmades det ungefär hälften av planen, och en stor del av tiden tillbringades med att titta på programmet och försöka lista ut vad som skulle hända härnäst. Det var inte bara jag som hade det såhär.

I objektiva mått mätt så är jag en halv-dann simmare. Kass om man jämför med simmare, helt ok om man jämför med löpare och cyklister. Ett 4k-pass är mkt simning i mitt tycke, så jag undrar lite varför man lägger upp såna här pass, som väldigt få ”icke-simmare” har en chans att klara.

Hur som. Min simträning går normalt ut på lite uppvärmning, följt av lite teknikövningar, och sedan ngt slags intervall-pass baserat på jämn fart i Nx100m eller Nx200m, där jag får mellan 5 och 20s vila. Det behöver inte vara svårare än så i mitt tycke (alldeles bortsett från det faktum att alla teknikdetaljer i simning räcker utmärkt för att fylla min hjärna).

De sista veckorna har jag skärpt mig lite, tagit mig till bassängen 3ggr/vecka och dessutom tagit i litegranna, så det var med viss spänning jag körde en ny time-trial igår (jag har sedan förra året då och då kört en testsimning, 1500m med mellantider varje 500ing). Nedan kan resultatet beskådas, tillsammans med 4-veckors snittet för min simträning de senaste 2 åren.

Simträning 2009-2010
Simträning 2009-2010

Så det går ju framåt iaf. Nu ska jag försöka undvika de regelbundna uppehållen i simträningen i några månader och se om inte den där 25-minuters-gränsen ska kunna krossas ordentligt.

Publicerat

My area of expertise: Mazariner

Det är lite kul att kolla statistiken för bloggen. Av de som inte är familj och kollar regelbundet kan man se att folk för det mesta är ute efter träningsprogram för triathlon, eller recept på runekakor. En del sökningar på mazariner är det också. Mitt främsta inlägg om mazariner, här, är nog det som drar till sig flest positiva kommentarer också.

Här är tre från den senaste veckan:
”Can I just say what a relief to discover someone who truly knows what theyre talking about on the internet. You genuinely know how to bring an trouble to light and make it important. More folks need to read this and realize this side with the story. I cant think youre not more well-known simply because you genuinely have the gift.”
”good post, added you to my RSS reader. FeedBurner likes you”
”Fantastic post, I really look forward to updates from you.”

Dessa kommentarer kommer jag naturligtvis ta med i nästa revision av mitt CV.

Publicerat

Dåliga affärer

Jag har hunnit göra en del tveksamma ekonomiska transaktioner i mitt liv. Det första uppenbart puckade var att börja spela poker och liknande. Under några år på högstadiet och gymnasiet gick alla överblivna pengar till mina ”kompisar”. I den åldern innebär ju det inte så mkt i absoluta belopp, och alternativet hade sannolikt varit att köpa ännu mer serietidningar (ett inte heller jätte-begåvat val, mtp. att jag har några flyttkartonger fulla nu som knappt är värt pappret de är tryckta på). Det tog abrupt slut den dag jag såg en motspelare, som dagen före blåst mig på några 100kr, uppenbart fuska. Efter den dagen har jag inget spel-behov längre.

Jag började fond-spara strax före börskraschen 2001, tror jag det var. Tog ut pengarna på botten och köpte en TV, som jag var mkt nöjd med, så de 1000-lappar jag förlorade då grämer mig inte så mkt.

När jag började jobba köpte jag en moppe, som jag drömt om länge. Jag körde mkt första halvåret, och sen nästan ingenting. Totalt inköpspris, plus räntor (jag hade precis börjat jobba och var kreditvärdig, men hade knappt en krona över just då) var nog ca 22k. 4år x 2600kr i försäkring är ca 10k till. 6kr/mil i bensin är ca 2500kr till. Och lite service kanske en tusenlapp. Totalt ca 35k. Jag sålde den idag för 8k. Så de ca 400mil jag hann köra kostade nästan 70kr/mil. Jag borde åkt taxi. Jag borde VERKLIGEN åkt taxi.

När man sitter och reflekterar över sånt här kan det vara trösterikt att påminna sig om att man iaf inte bränner några 1000 varje helg på krogen. Eller att man inte börjat segla eller spela golf (även om triathlon inte är den billigaste sport man kan hitta på).

Men jag kommer sakna Pigge, min silverpil.

Publicerat

Simma i drömmarna

Det finns en rad klassiska drömmar (fler än man tror visar det sig, min favorit är den när tänderna ramlar ut) med hyfsat rimliga tolkningar. Många drömmar verkar starkt influerade av vad man genomgår i verkliga livet, men psykologerna vill gärna tolka lite mer än vad som kanske är vettigt. Min återkommande mardröm inför prov och tävlingar är att jag är på helt fel ställe, alldeles för sent, och gärna med helt fel utrustning. Är detta för att jag undermedvetet är rädd att misslyckas med provet eller tävlingen? Eller är det kanske snarare för att jag är nervös för att inte komma till start i tävlingen som jag känner mig (iaf medvetet) säker på att prestera bra i?

Löp-drömmar är en annan kategori drömmar som antagligen påverkas av att man ligger i sängen och sover. Det är helt enkelt väldigt svårt att springa bra med ett täcke och två katter på benen. Sen jag började simma har jag nu fått en variant på denna. Jag ska i ngn situation simma, och har väldigt svårt att få ner armen i vattnet. Jag ligger iofs ofta ovanpå vattnet och flyter, men tar man inga simtag kommer man inte framåt. Denna dröm återkom ofta, och en rimlig tolkning är att jag ofta tänker på simning, och ligger man i en säng är det svårt att sticka ner armen i madrassen på ett bra sätt.

Nu har jag dock varit med om en ny version av denna. Jag ligger fortfarande som ett flöte ovanpå vattnet, men jag kan ändå få grepp om det och simmar med oanad fart. På ett sätt är det en parallell till standard-drömmarna om att flyga och att falla. Det är snarlika koncept, och man kan snabbt växla mellan dem, men ibland känner man att man har kontroll, och man både flyter och greppar samtidigt.

Säsongen 2011 startar nu. Jag är stark, frisk, flyter och har grepp.

Publicerat

Ironman Hawaii

Jag satt uppe i natt och kollade på web-sändningen från Ironman Hawaii. På herrsidan skulle det tveklöst bli spännande, det fanns ett helt gäng pretendenter på titeln. Damsidan var också plötsligt väldigt osäker då Chrissie drog sig ur i sista stunden. Där var min gissning på Mirinda Carfrae (synd att jag inte skrev detta i förväg, men efter en blogg-post där jag kommenterade hennes löpsteg så läste jag på lite, och det såg bra ut för henne). Som det nu gick så hade damsidan kunnat bli spännande även med Chrissie på startlinjen. Mirinda var bara några minuter efter Chrissies rekordtid från 2009, och slog hennes löptid rejält. Chrissie har varit lite för oslagsbar, nu kan man hoppas på lite fajter framöver.

Jag kan egentligen inte kommentera herrarna så mkt. Oddsen var låga på Crowie, och han presterade ungefär som vid sina två senaste vinster. Dock så presterade andra väldigt mkt bättre i år, så han blev fyra. Det blev dock ohyggligt spännande om vinsten. Macca hade en tydlig ledning på slutet, men såg ut att jogga fram lite makligt. Andreas Raelert jagade med ett löpsteg som såg betydligt mer Kenyanskt ut. Kommentatorer (och jag) trodde att omspringningen skulle vara kort och skoningslös, men istället verkade Andreas nöjd med att komma ikapp. Sedan fick vi se en repris på ”The Ironwar”, två löpare i synchro-löpning i några km. Vid en vätskestation så får Macca en liten lucka, men låter Andreas komma ikapp, och verkar kolla in honom lite.

Vid sista vätskestationen kommer rycket, och det verkar som Andreas stannar. Efter 7 minuter, knappt 2km, går Macca i mål, pigg och fräsch i det närmaste (han har tillåmed ansträngt sig och snyggat till sig lite inför målfotot några 100m tidigare). Andreas tappar 1:30 på denna sträcka, och vacklar in över mållinjen.

Triathlon är nog löpning mer än ngt annat, men man får inte som Crowie ge 10min på cykeln till folk man en bra dag springer ifrån med 3.

Macca vinner Ironman Hawaii 2010

Publicerat

Hur gick det med primalandet då?

För en tid sedan satte jag ju igång med The primal challenge. Som så ofta blev det en ambitiös och noggrant uppföljd start, följt av tappat intresse. September blev en innehållsrik månad ändå, och det är emellanåt jobbigt att vara fokuserad på för många saker på en gång.

Jag började iaf med ett diagram för att varje dag följa upp på hur jag efterlevde de 10 reglerna:
1: Eat Lots of Plants and Animals
2: Avoid Poisonous Things
3: Move Frequently at a Slow Pace
4: Lift Heavy Things
5: Sprint Once in a While
6: Get Adequate Sleep
7: Play
8: Get Adequate Sunlight
9: Avoid Stupid Mistakes
10: Use Your Brain

1 & 2 följer jag i princip varje dag. Fru Arnström är ju redan lchf:are, så att äta mkt bra mat gjordes redan. De 2-3 200g Marabou-chokladkakor jag lyckades sätta i mig per vecka förr, har blivit utbytta mot Ica:s 70% Fairtrade som jag delar med frun. Frukostmackorna på jobbet, med lätta och marmelad, undviker jag alla dagar som inte ska avslutas i bassängen eller på cykeln (det kan diskuteras om de behövs då heller). Har jag köpt snacks har det varit blandat naturgodis eller ölkorv istället för godis & chips.

3an följde jag slaviskt i början. Jag gjorde allt mitt joggande under 75% av max. Då drog jag plötsligt på mig mitt gamla löparknä igen. Hypotetiskt sett kanske farten blev lite för låg, jag sprang med för dålig teknik. Men vi ska inte skylla bort en rejäl stelhet i musklerna på farten heller iofs. Nu har jag kört med rörlighet och stretch och hoppas väl komma igång med löpandet igen, så får vi se hur jag lägger upp tränandet.

4an har jag också tagit tag i. En del i mitt löparknä är ju muskel-obalanser som ligger latent, och jag har förr haft framgång med rehab/prehab-träning för detta, så nu har jag satt igång med det igen. Inget överdrivet, en genomkörare 1g/v, men det är sannolikt bra för helheten. Nu har ju även triathlon-världen fått upp ögonen för att lite styrka kanske kan vara bra: Maybe We Should Be Squatting (New Paper. VERY Interesting.).

5an är lurigare. Jag springer ju inte just nu. Har dock sprintat i poolen istället, och tillsammans med den löpskolning jag försökt ägna mig åt kan man ju låtsas att jag följt tanken med det iaf.

6an är alltid ett svårt ämne för mig. Ev. behöver jag inte så mkt sömn, men snarare är jag bra på att dra igång hjärnan så fort jag vaknat till ngn gång. Jag behöver helt enkelt en väldigt stressfri tillvaro för att sova som bäst. Att bjuda på lägenheter, veckopendla till Schweiz, springa på ultraljud, hålla fri-sinnade utvecklare i korta tyglar, och fundera på examen är inte direkt stressfritt nog för att jag ska sova gott till klockan ringer. Fokus är alltså på att försöka reducera antalet stressmoment så att det blir hanterbart.

7an får jag nog ge mig underkänt på. Ett badminton-pass och en kränkar-runda med Per är väl det närmaste. Kan knappast räknas.

8an… Det är nog dags att gå på D-vitaminet igen. Ibland skiner solen i Sverige, väldigt sällan då jag har tid att vara ute i den.

9an är ju väldigt svår att veta. Man vet när man redan gjort ett dumt misstag, det är svårare att veta när man undvek det. Ngn gång har jag tagit det lite extra lugnt när jag känt mig hängig och halva kontoret snörvlat.

10an. Ja emellanåt. Man borde verkligen… och så vidare. Vissa dagar kräver jobbet intellektuell ansträngning, oftast är ansträngningen av andra slag. Massa bra idéer om vad man BORDE göra har man ju såklart.

Sammanfattningsvis kanske 6 av 10 då.