Whoever finishes first, we’ll call him the Iron Man.
Påhittet att först simma nästan 4km, cykla 180km, och avsluta med ett maraton var resultatet av en diskussion om vem som var bäst tränad mellan ett gäng löpare och simmare på Hawaii 1977. 43 dagar före jag föddes, 18 februari 1978, avgjordes den första upplagan, och Gordon Haller vann på tiden 11:46:58. Ironman-historik på Wikipedia.
Bakgrunden
Jag minns inte exakt varifrån jag fick påhittet att göra en ironman. Teds crawl-kurs var nog lite inspiration, Pers svenska klassiker likväl. Planerna började smidas strax efter bröllopet och redan från början var det viktigt att ha stödet från familjen. Det finns ett flertal saker som gör anspråk på att vara triathlons fjärde disciplin, ”rädda ditt förhållande” ska nog inte underskattas i jämförelsen med ”äta” och ”byta om”, när det gäller vad som är viktigast efter springa, cykla, och simma. Strax före jul hade jag bestämt mig, 2010 skulle det ske, och en plan gjordes upp.
Träningsmängd
Det luriga med denna tävling/distans är att medan man för andra klassiska utmaningar, såsom Vätterrundan eller Stockholm Marathon, oftast är begränsad endast av hur mkt man själv vill träna, och i princip kan hitta på vilket (motionärnivå)-mål som helst, så finns det här en enormt hög tröskel av träningsvolym som måste göras bara för att realistiskt kunna ta sig runt. Vill man börja hoppas på tider blir det en helt annan sak, och plötsligt så spelar det ingen roll hur mkt man vill eller anser sig ha tid att träna. Man är begränsad av hur mkt man tål att träna just denna vecka, månad, eller halvår.
Planen och dess haveri
Min plan innehöll massa bra delar. En successiv ökning av löpvolymen, kontinuerligt simmande med fokus på allt längre intervall-pass, regelbunden cykelvolym, med några riktiga test-pass på 15-16mil. Sen inträffade verkligheten. Min plan var baserad på vad jag ville uppnå, men inte på vad jag för tillfället tålde. På slutet av träningsperioden var en 10-timmars vecka inget som slet så speciellt, men i början var en 5-timmars-vecka ngt som fick mig att önska mig flera vilodagar. Efter 4-5 veckor hade jag gett upp min fina detalj-plan där jag visste för varje datum ända till 31 juli 2010 vad jag skulle göra den dagen. Istället fick jag börja gå på känsla. Vad är viktigast idag, vad är viktigast denna vecka?
Denna mjukare approach hjälpte inte helt, jag blev sjuk två gånger ändå. I efterhand var det uppenbart hur jag hade kombinerat hårda pass för tätt, men när man är inne i det och det rullar på är det lätt att föväxla lätt seghet med trötthet på väg till sjukdom. I en tajt träningsplan är det såklart kostsamt att tappa 3-4v på sjukdom. Nedan kan min träning för våren 2010 beskådas.
Totalt tränade jag ca 240h i perioden 1 januari-30 juli. Tyvärr är inte all träning skapad lika. De gigantiska röda staplarna v 25, 27, och 28 var cykelsemestrande med många timmar i sadeln, men väldigt låg ansträngning, och väldigt olikt triathlon-cykling. Totalt cyklade jag 112h, men endast 65h av dessa var fokuserad träning. Detta betyder att jag över hela våren låg ganska nära 1h/dag träning. Den allmäna rekommendationen för alla människor är 30minuter motion per dag, plötsligt är man inte så extrem som man (eller många andra) tror.
I slutändan fick jag acceptera livets begränsande faktorer. Jag hade inte tränat alls så mkt som vissa ”gurus” tycker är nödvändigt, jag hade inte heller tränat i närheten av vad jag själv hade satt upp som mål, men jag fick se tillbaka på de pass jag ändå gjort, och kunde se att det nog fanns en bra bas att klara av detta.
