Jag betalade glatt för alla mina bilder från varvet, ni ca 2 som läser detta kan ju också få beskåda:
[nggallery id=2]
It doesn’t get easier, you just go faster
Här är jag på upploppet på mitt första Göteborgsvarv, 2005, 1.48.40:
2006 sprang jag på 1.36.55:
Och nu 2010 på 1.25.48 (och den uppmärksamma kan konstatera att mina bröstvårteplåster havererade ngn gång efter 15km):
Det intressanta här är att jag 2005 var 27, och färdigvuxen. Ändå ser jag nästan 2dm längre ut 5 år senare. Ett annat konstaterande, som också är rubrik på detta inlägg (ett citat av Greg Lemond), är att jag ser mer och mer plågad ut.
Göteborgsvarvet 2010
För dem som följer med i sporten så är det ingen nyhet att det var varmt på årets Göteborgs-varv. Såpass varmt att Isabellah Andersson ”väggade”, 63 personer hamnade på sjukhus, varav 2 på intensiven, och plats 100 kunde tas med 1.20.26 istället för 1.18.35.
Såhär i efterhand var det mao. inte upplagt för några personliga rekord, om inte formen pekade på åtminstone nytt pers med drygt 2 minuter. Jag trodde jag hade kapacitet för 1.24-1.24.30 ngnting, och gick ut efter det, utan ngn egentlig koll på hur värmen skulle påverka.
Mina splittar:
5km: 20.03, 4.01km, 179bpm
10km: 20.03, 4.01/km, 184bpm
15km: 20.14, 4.03/km, 185bpm
20km: 20.57, 4.11/km, 185bpm
21.1km: 4.31, 4.06/km, 186bpm
De första 5km var på tok för snabba med facit i hand. 4.01 är en bra utgångsfart på de första kuperade 5km om man siktar neråt 1.23. Och efter 15km fick jag betala, när man i gassande sol skulle uppför Avenyn. I mål kom jag på 1.25.48, missat pers med 45s. Det hade kanske gått med bättre pacening.
När jag med lite besvikna steg kom in på innegården hemma möttes jag av två killar i ålder strax under 10.
”Hur gick det på Stora Göteborgsvarvet?” (folk som har ”Lilla Göteborgsvarvet” som default-val refererar tydligen till det vanliga som ”Stora”).
”Det var varmt, men det gick bra”
”VANN DU?”
”Nä, jag kom kanske på plats 700” (trodde jag då)
”OJ VA DÅLIGT!!!”
”Mnja, jag hade ju kanske 30000 bakom mig”
”Oj, haha!”
Det är en skön, lätt naiv ålder när man tror att halv-kraftiga vita killar kan vinna löpartävlingar, men ett bra uppvaknande för dem om de lär sig att många placeringar är helt ok som inte är nr 1.
När resultaten kom in så ändrades en första lätt besvikelse till ngt annat. Då så många klarade värmen så dåligt så lyckades min tid ta mig till plats 262 av ca 27000. Topp 1% i löpning är svårt att vara missnöjd med.
Inget pris på prestationen blev det, dock vann både jag och Fru Arnström på våra startnummer; en helt ok löparryggsäck:
Lerumsloppet
Årets första mål klarat med marginal!
Det är ändå ngt visst med tävling. Jag har inte med vinsten att göra, det är bara på skoj. Man går ändå hemma och provar kläder, planerar mat och toa-besök, kollar bansträckningen och vätskestationer. Sova natten innan är en önskedröm, pulsen ligger ständigt 20 över vilonivå och dunkar så att man blir rädd för att kopplingarna ska spricka.
Sen står man där i fållan, tänker att det är en evighet till startskottet ska gå. Men så upptäcker man att skorna nog ska knytas om lite till. Klockan ska visa rätt. Solglasögonen ska vara fläckfria. Man kollar framför sig efter ryggar att ta, långsamma att runda. Och plötsligt går skottet.
Oavsett hur mkt planer man har, vilken fart man ska hålla, vilken puls och så, så kutar man ändå iväg med en panikkänsla. Hur ska det här kunna hålla? Det brukar dock ge med sig efter ngn km.
Lerumsloppet har en rejäl uppförsbacke och flera branta medlut. Det nya mil-perset är ändå ca 3 minuter bättre än det gamla, 38:27, plats 23 av 330. Vidare mot nya mål!
Dagen före, och döds-influensan känns i hela kroppen
Imorrn är det dags för årets första test, Lerumsloppet. Målsättningen är sub40, men sub38 vore ännu roligare. Min vana trogen är jag redan uppe i 60% av max-puls, och känner mig samtidigt febrig, irriterad i halsen och stör mig rejält på kollegor som går till jobbet trots att de, med tanke på deras snörvlande, hostande, och nysande, borde sitta i karantän.
21h till start…
32 på väg mot sub 38
En snabb uppföljare på föregående inlägg. Hade inte tid med träning idag egentligen, men tänkte att en snabb 5km kan man ju alltid trycka in. Pressade hyfsat från start till mål, men det kändes inte riktigt som jag lyckades ”varva ur”, och det var lite kallt och blåsigt.
Men det blev nytt PB på rundan med 22s! 5,17km på 18:40 (3:37min/km). Bådar gott inför satsningen på sub 38 på milen nästa helg.
32 på väg mot 25
Att bli äldre medför att:
- Man har teoretiskt sett färre år kvar att leva. Men livet är rätt oförutsägbart, och även utan ngt extraordinärt inträffande så lever folk allt mellan 70 och 110år typ. Så varför oroa sig?
- Man kan lite fler saker. Ev. har man glömt bort saker också. Men det känns (hittills) som det är i balans.
- Man (efter 20-25 ngnting) blir svagare, långsammare och tröttare.
Det är i nuläget bara den sista punkten som egentligen bekymrar mig. Jag kom igång såpass sent med fokuserad träning att jag sannolikt missade min ultimata peak. Men när det är som det är så är det iallafall skönt att man fysiskt fortfarande blir bättre och bättre, trots att 25 är passerat.
Gårdagens tempo-pass innebar nytt personligt rekord med 28s på Stora Örgryterundan, vilket innebar 3:46min/km i snitt. Jag kanske blir äldre, men jag blir också bättre!
Sjuk…
http://www.lisanorden.se/att-balansera-pa-ratt-sida/
Jag har misslyckats med balansen. Efter ett hårt träningsblock, som avslutades med en kanske lite för utdragen träningsdag, blev jag aldrig pigg igen förra veckan, och ett simpass följt av långlöp på söndagen tog mig sannolikt över gränsen.
De sista vintermånaderna är ju också då allas immunförsvar är körda i botten i väntan på solen, så det har hostats och snörvlats en hel runt omkring en sista tiden.
Hur som helst, nu sitter man här med stel nacke, feber och ont i halsen. Som tur var har min träningsplan en extra-vecka i detta blocket, så det kunde knappt hända lägligare. Då får jag tid att pyssla lite med mitt nya uppdrag som webmaster för Triathlon Väst istället.
Och just det ja, trots att jag var hängig förra veckan blev det nytt PB på sim-TT: 1500m på 26.10.
Lite mer träning
.png)
Vid årets början gjorde jag en plan med periodiserad träning, 3 veckor ökande volym följt av en vilo-vecka. Nu är block 3 av 8 avklarat, och planen följs riktigt bra. Denna vecka har jag lyckats göra 9.5h med en jämn och bra fördelning.
Igår var också första gången jag deltagit i träning med min nya klubb, Triathlon Väst. Träningsdag med fart-tema, löpning, simning och spinning. Kan nog bli bra.
”Vilo-vecka” veckan som kommer. Det innebär också TT. Förhoppningsvis ska tiden på 1500m simning komma under 26min.
Träning v6
Veckan började lite för ambitiöst med tungt simpass direkt följt av 5km tempo-löpning, med ett intervall-pass på cykeln följande dag. Det var lite för mkt, så torsdagen blev vilodag. Kom ändå igen och avslutade veckan positivt, med två bra simpass och en skön långrunda löpning. Därmed är en 3-veckors-cykel avslutad, och nästa vecka blir en välförtjänt ”vilovecka”. Det har gått utan problem att köra tungt tre veckor i rad, och jag hade kunnat fortsätta, men det är bättre att ta det lugnt för att man KAN, innan man blir TVUNGEN. Men för framtiden har vi lärt oss att hårda pass ska separeras ordentligt i veckan.
Värt att notera från denna period är:
- Längsta löppasset ngnsin (23km). Dock en hel del gång/jogg.
- Kanske, förhoppningsvis fått lite kläm på sim-teknik.
- Längsta simpasset ngnsin (3,3km). Gjorde iofs en galen 4km bröstsim med en polare i tonåren, men det är nog preskriberat.
Under viloveckan ska jag köra en sim-TT och se om jag kommit ngt närmare 25min/1500m. Nästa träningsperiod ska fokus ligga på att få lite mer regelbundenhet i löpningen, och att ta veckovolymen till 50km.
Vecka 6 har jag sprungit 2:29 (31km), cyklat 0:45, simmat 3:10 (7,7km), totalt 6:24