Mitt mål, som jag varit öppen med, var inte att ta mig runt eller ngt liknande, jag ville gå under 11h och tyckte det var realistiskt baserat på de träningspass jag gjort. Jag var mer hemlig med mina egna tankar kring att en tid långt under 11h skulle kunna vara möjlig. Med detta i åtanke, och på det sätt jag avslutat löpningen, så var jag grymt besviken. Objektivt så var jag medveten om att sin första ironman ska man satsa på att klara, och att även 12h är en bra gräns, men det hjälpte inte, då jag ställer (ibland orimligt) höga krav på mig själv.
Simningen var jag nöjd med. Jag simmade som jag tyckte jag kunde. Det tog lite mer tid än planerat, men det var pga. varvningarna som tog tid. Ffa. kände jag hur jag hjälptes av ett gäng långa pass i våtdräkt som gjordes knappt 2v före tävlingen.
Cyklingen var kämpig, jag var alldeles för ovan vid tävlingsfart och tempo-position. Rent allmänt hade jag gjort för lite tid i tempo-position, och att köra de sista hårda passen över en månad innan tävlingen var helt fel (om än anpassat till verkligheten där semestern kom emellan).
Mitt problem på löpningen var att min målsättning, 3:45, krävde att jag sprang 5:15/km. Men på träning hade jag aldrig sprungit långsammare än 5min/km. Jag hade helt enkelt i kroppen att springa lagom långsamt på ett bra sätt. Jag gick ut i 4:30/km, tappade till ca 5/km när jag väl sprang, men blev tvungen att växla med mkt promenad.
Sedan är det ju en fråga om investering. Den träningsmängd jag låg på är egentligen ganska hanterbar, särskilt om man kan skippa vardags-TV-tittande. Naturligtvis vill man alltid ha tränat mer (notera skillnaden mot att vilja träna mer), men det går inom samma volym träna effektivare.
- Simningen tog onödigt mkt tid i förhållande till simmade meter, ombyten, uppvärmning, teknikövningar gjorde att jag nog skulle kunna simma 50% mer, utan att det skulle ta mer tid.
- Cyklingen blev helt fel upplagd, till viss del beroende på vintern. Med mer längre, lugna pass tidigare på året hade senare delen av våren haft en bättre bas för de hårda passen, så hade de som ändå gjordes inte lämnat mig så sliten efteråt. Mer tempo-cykling och kanske lite styrka hade gjort det hela bekvämare också.
- Långpassen på löpning blev för få. Hade jag satsat på att ta det ännu lugnare på dem hade jag antagligen kunnat göra fler, och tidigare. De två (på ca 30km) som jag gjorde hindrade mig effektivt från att träna i några dagar, i en period där det fanns en kontinuerlig stress över missade pass.
- Det mentala är jag nog mest missnöjd med. Jag har trott att jag har ett psyke som tål såna här ansträngningar, men istället vek jag ner mig ordentligt. Jag klarade inte att satsa på 11:10 när jag visste att 11:00 var kört.
I slutändan får man ändå konstatera att när några seriösa simmare och löpare tävlade om vem som var bäst tränad så vann man på 11:46, 23 minuter sämre än min tid. Med denna insikt och 2 veckors extra mental mognad så är jag nöjd med min insats, och att lyckades undvika några allvarliga men (skavsåren är borta och två tånaglar är påväg ut igen).
Kommer jag ge mig på detta igen? Har jag ngt mer att bevisa (för mig själv)? Vi får se…
Härlig läsning! Grattis till genomförd prestation.