Etikett: triathlon

Publicerat

Ironman Kalmar

Den korta versionen:

  • Simningen gick bra, slogs med Ashkan en stund på slutet, och kom upp ur vattnet på 1:04:36, ungefär det jag hoppats på, och 4 minuter bättre än 2011.
  • Cyklingen gick till en början bra, höll i pulsen som planerat, åt regelbundet. Kom ikapp Ashkan och Thomas efter ca 8 mil, men fick där också krampkänningar i framsida lår. Lugnade ner farten 5 pulsslag och släppte kompisarna. Fick köra ensam länge på andra varvet (körde legalt hela vägen och sket i vad andra gjorde). Kom ”i mål” på 5:02:53, ca 10 minuter bättre än planerat, men cyklingen var också 3km kort.
  • Löpningen blev direkt lidande av krampen. Höll igen farten som planerat, men istället för att kunna börja öka efter 15-20km så var det svårt att hålla farten uppe (mest beroende på att jag tog gångpauser vid vätskestationerna). Efter 30km låg snittet strax över 5min/km och jag insåg att en sub 3:30-mara skulle kräva en rejäl fartökning på sista varvet. Det fanns dock ingen som helst reservkapacitet, när jag försökte öka rusade pulsen över 170, men farten var oförändrad. Vid 37km insåg jag att mara-målet var kört, medan total-målet sub10 var utom fara, så jag promenerade 1.5km in till stan och njöt av vädret, stämningen, och att jag hade klarat min målsättning med glädjen i behåll. Sista 2km inne i stan joggade jag på lite och tog mig i mål på 3:40, totalt 9:53.

Fortsätt läsa ”Ironman Kalmar”

Publicerat

Sövde Triathlon

Vi relaxar lite kvällen före med en delad halvflaska eko-rött och en påse sourcream & onion.

I helgen var det dags för Sövde Triathlon, en liten tävling på halv-ironman distans (1.9km simning, 90km cykel, 21km löpning). När målen för 2011 sattes upp var denna tävling en fullfokustävling, tänkt att putsa på det som behövde putsas inför Kalmar, samt sätta ett ordentligt nytt pb på sträckan (Tjörn 2009 kan ju egentligen knappt räknas med sin korta simning, men jag ville slå cykel-, löp-, och transition-tider).
Fortsätt läsa ”Sövde Triathlon”

Publicerat

Mål nr 1 2011

Det blev ingen start i Lerumsloppet. Löpningen är på bättringsvägen, men inte helt problemfri ännu. Istället körde jag tränings-tävling med klubben i Fjärås istället. En sprint (750m simning, 20km cykel, 5km löp) där simningen gjordes i bassäng (25m) och tiden för T1 togs med start som om man kom från vattnet (barfota, kall etc.).

Startfältet var rätt så absurt. Ted Ås (IM-bästa 8.28, 2 SM-vinster), Johan Lundin (8.40, 3a på SM), Carl Brümmer (9.03, 6a på SM), Oscar Olsson (9.15, 13e på SM), Torbjörn Wolffram (9.21, 10a på SM), samt Göran Hilmersson (9.38, 22a på SM).
Fortsätt läsa ”Mål nr 1 2011”

Publicerat

Joe Friel gillar att skriva…

Jag följer några halvt slumpmässigt utvalda bloggar, Joe Friel’s är en. Joe Friel är relativt känd inom triathlon- och cykel-kretsar. Han tror också rätt mkt om sig själv antar jag, då han gett ut TRE böcker som heter ”The [sätt in valfri utövare]’s Training Bible”. Inte ens de som uppfann Bibeln gav ut mer än två. Han är ett stort fan av träningspyramiden, dvs. att ju mer bas desto högre topp. Han tycker därför att alla ska ägna vintern och våren åt stora mängder lågintensiv träning. Vilket säkert skulle vara bra, om folk hade obegränsat med fritid (som tex. proffs-atleter har, men inte den genomsnittlige läsaren av Friel’s böcker). Detta är ett av problemen jag har med Friel. Det andra är att han pratar väldigt mkt om egen-påhittade begrepp, som inte helt uppenbart hjälper. Han gör helt enkelt tränandet inför triathlon väldigt tråkigt, när det skulle kunna vara roligt (och MÅSTE vara roligt, om man ska lägga seriös tid på det när ändå huvudsakligen är kontorsråtta eller liknande).

Hur som helst. I hans senaste inlägg pratar han som vanligt om vikten av aerob grundträning, men påpekar svårigheten i att mäta utvecklingen (i motsats till tex. laktattröskel, som är lätt att mäta. Om man bara visste vad laktattröskel innebär, ett ämne för en annan dag). Efter ca en A4 med text lyckas han komma fram till att man kan ta sin snittfart på ett löp-pass (snitteffekt på cykling, han gillar effektmätare) och dela med sin snittpuls. Polar kallar samma sak för löpindex (Polar Running Index). I nästa inlägg ser jag fram emot hur Friel berättar hur man omvandlar sträcka och tid till snittfart…

I ett helt orelaterat ämne så har jag Friel’s ”Going Long” till salu 😉

Publicerat

Ironman Hawaii

Jag satt uppe i natt och kollade på web-sändningen från Ironman Hawaii. På herrsidan skulle det tveklöst bli spännande, det fanns ett helt gäng pretendenter på titeln. Damsidan var också plötsligt väldigt osäker då Chrissie drog sig ur i sista stunden. Där var min gissning på Mirinda Carfrae (synd att jag inte skrev detta i förväg, men efter en blogg-post där jag kommenterade hennes löpsteg så läste jag på lite, och det såg bra ut för henne). Som det nu gick så hade damsidan kunnat bli spännande även med Chrissie på startlinjen. Mirinda var bara några minuter efter Chrissies rekordtid från 2009, och slog hennes löptid rejält. Chrissie har varit lite för oslagsbar, nu kan man hoppas på lite fajter framöver.

Jag kan egentligen inte kommentera herrarna så mkt. Oddsen var låga på Crowie, och han presterade ungefär som vid sina två senaste vinster. Dock så presterade andra väldigt mkt bättre i år, så han blev fyra. Det blev dock ohyggligt spännande om vinsten. Macca hade en tydlig ledning på slutet, men såg ut att jogga fram lite makligt. Andreas Raelert jagade med ett löpsteg som såg betydligt mer Kenyanskt ut. Kommentatorer (och jag) trodde att omspringningen skulle vara kort och skoningslös, men istället verkade Andreas nöjd med att komma ikapp. Sedan fick vi se en repris på ”The Ironwar”, två löpare i synchro-löpning i några km. Vid en vätskestation så får Macca en liten lucka, men låter Andreas komma ikapp, och verkar kolla in honom lite.

Vid sista vätskestationen kommer rycket, och det verkar som Andreas stannar. Efter 7 minuter, knappt 2km, går Macca i mål, pigg och fräsch i det närmaste (han har tillåmed ansträngt sig och snyggat till sig lite inför målfotot några 100m tidigare). Andreas tappar 1:30 på denna sträcka, och vacklar in över mållinjen.

Triathlon är nog löpning mer än ngt annat, men man får inte som Crowie ge 10min på cykeln till folk man en bra dag springer ifrån med 3.

Macca vinner Ironman Hawaii 2010