Slumpmässigt brus
En fortsättning på ett tidigare inlägg. Utöver mina definierade tävlingsmål för året så har jag ju en lista på lite mer ”luddiga” saker jag vill uppnå. Idag har jag lyckats hålla mig under 80kg stabilt under 4v (matchvikten på Lerumsloppet i lördags var 78,6kg).
Nu är frågan om ett nytt mål ska sättas, eller om fokus ska läggas på resterande 9 uppgifter…
Årets första mål klarat med marginal!
Det är ändå ngt visst med tävling. Jag har inte med vinsten att göra, det är bara på skoj. Man går ändå hemma och provar kläder, planerar mat och toa-besök, kollar bansträckningen och vätskestationer. Sova natten innan är en önskedröm, pulsen ligger ständigt 20 över vilonivå och dunkar så att man blir rädd för att kopplingarna ska spricka.
Sen står man där i fållan, tänker att det är en evighet till startskottet ska gå. Men så upptäcker man att skorna nog ska knytas om lite till. Klockan ska visa rätt. Solglasögonen ska vara fläckfria. Man kollar framför sig efter ryggar att ta, långsamma att runda. Och plötsligt går skottet.
Oavsett hur mkt planer man har, vilken fart man ska hålla, vilken puls och så, så kutar man ändå iväg med en panikkänsla. Hur ska det här kunna hålla? Det brukar dock ge med sig efter ngn km.
Lerumsloppet har en rejäl uppförsbacke och flera branta medlut. Det nya mil-perset är ändå ca 3 minuter bättre än det gamla, 38:27, plats 23 av 330. Vidare mot nya mål!
Imorrn är det dags för årets första test, Lerumsloppet. Målsättningen är sub40, men sub38 vore ännu roligare. Min vana trogen är jag redan uppe i 60% av max-puls, och känner mig samtidigt febrig, irriterad i halsen och stör mig rejält på kollegor som går till jobbet trots att de, med tanke på deras snörvlande, hostande, och nysande, borde sitta i karantän.
21h till start…
En snabb uppföljare på föregående inlägg. Hade inte tid med träning idag egentligen, men tänkte att en snabb 5km kan man ju alltid trycka in. Pressade hyfsat från start till mål, men det kändes inte riktigt som jag lyckades ”varva ur”, och det var lite kallt och blåsigt.
Men det blev nytt PB på rundan med 22s! 5,17km på 18:40 (3:37min/km). Bådar gott inför satsningen på sub 38 på milen nästa helg.
Att bli äldre medför att:
Det är i nuläget bara den sista punkten som egentligen bekymrar mig. Jag kom igång såpass sent med fokuserad träning att jag sannolikt missade min ultimata peak. Men när det är som det är så är det iallafall skönt att man fysiskt fortfarande blir bättre och bättre, trots att 25 är passerat.
Gårdagens tempo-pass innebar nytt personligt rekord med 28s på Stora Örgryterundan, vilket innebar 3:46min/km i snitt. Jag kanske blir äldre, men jag blir också bättre!
Så idag fyller jag år igen. Min 30-årsdag var jag i Köpenhamn på SAS-möte följt av hyfsat kalas, min 31-årsdag minns jag inte vad jag gjorde, så det var knappast minnesvärt. I år så har jag städat och bjudit några vänner på oxfilé. Det är ju långfredag, och i min familjetradition innebär detta att man inte gör så mkt livat.
Rent allmänt har ju det senaste året ändå varit rätt actionfyllt, så jag grämer mig inte så mkt över att just födelsedagen blev lugn. För att sammanfatta mitt 32:a levnadsår:
Det kommer bli en utmaning att få det 33:e att bli lika innehållsrikt, men det finns några potentiella kandidater för nästa års lista.