Den gångna helgen arrangerade klubben en träningshelg med öppet vatten-simning. Mikael Rosén, flerfaldig Vansbro-vinnare och en av de sista långdistansarna i Sverige (alla satsar på sprint nuförtiden) höll i instruktionerna. En del lärde jag mig trots att jag missade andra dagen på grund av förkylning (tack, kvinnan i TexMexen på Zurich flygplats som torkade dig om näsan när du gjorde i ordning min 100-kronors burrito).
Mjölksyratest, igen
I höstas, spännande återberättat här, testade jag hur mina tröskelvärden såg ut på cykel. För uppföljning så gjorde jag i början på maj ett nytt test, triathlon denna gång (dvs. först springa, sen cykla), för att se vad vinterträningen gett.
De både testen jag gjort ditintills var båda upplyftande. Det första, hösten 2008, avslöjade att jag hade löptalang, vilket visade sig under 2009 då jag kapade 6 minuter på halvmara-perset. Det i höstas sade ungefär samma sak om cykling, hade helt ok tröskeleffekt, och ungefär samma Vo2Max som på löpning. Nu skulle sanningen fram, efter vinterns många (nja) timmar på trainern, plus ambitiös (måttligt) jobbpendling.
Fortsätt läsa ”Mjölksyratest, igen”
Göteborgsvarvet 2011??? > !!!
Så, för att fortsätta på föregående inlägg. Jag startade, jag sprang fort, jag klev inte av (återstår att se om jag borde ha gjort det).
I år är jag ju sponsrad av Citygym, och Magnus hade lagom till varvet lyckats trycka upp en funktionströja åt mig. Precis som Contador i Girot 2008 kände jag lite (självpåtagen) press från sponsorn att ställa upp. Så jag tog mig till start, värmde upp, fick hasta lite för att hinna in i min fålla och joggade iväg, bland de sista i 1A. Utan ngt egentligt tidsmål att bli stressad av joggade jag iväg i bekväm fart och lät andra zick-zacka sig fram.
Ganska snart märkte jag dock att kilometrarna rullade på rätt hyfsat, trots att jag höll ansträngningen begränsad. Första femman passerades på 20:34 (4:07/km). Rullade jag på skulle min målsättning på 1h27 gå att klara.
Fortsätt läsa ”Göteborgsvarvet 2011??? > !!!”