Mål 2012

Efter att suttit sjuk två veckor och avslutat och summerat 2011 så är det dags att titta framåt. Två år med halvdann måluppfyllnad, dags att tänka lite annorlunda kanske. Livet är lite för komplicerat för att binda upp en prestation vid ett specifikt tillfälle. Det må vara så eliten måste göra, men för oss som bara gör detta för att det är kul är det att krångla till det i onödan.
Fortsätt läsa ”Mål 2012”

Nitrovegans självstudier och negativ split

Filip Larsen, eller Nitrovegan som han kallar sig, är en hyfsad triathlet och intressant bloggare, oftast på ämnet träningsvetenskap, särskilt då med inriktning på hur kroppen omformar energi till arbete. Hans senaste inlägg handlar om negativ vs. positiv split, dvs. om man tjänar på att gå ut hårt, avsluta starkt, eller hålla jämn fart. Han lyckas visa, genom att testa sig själv i ett labb, att hans kropp förbrukar mindre kolhydrater vid negativ split än vid jämn & positiv split.

Jag hade ngn kommentar som Filip antingen inte förstod, eller inte ville svara på, då han avslutade med att ev. antyda att jag röker hasch. Jag tycker dock ämnet förtjänar fokus, och då mina kommentarer länkar hit så lägger jag ut orden ordentligt.
Fortsätt läsa ”Nitrovegans självstudier och negativ split”

Mjölksyratest, igen

I höstas, spännande återberättat här, testade jag hur mina tröskelvärden såg ut på cykel. För uppföljning så gjorde jag i början på maj ett nytt test, triathlon denna gång (dvs. först springa, sen cykla), för att se vad vinterträningen gett.

De både testen jag gjort ditintills var båda upplyftande. Det första, hösten 2008, avslöjade att jag hade löptalang, vilket visade sig under 2009 då jag kapade 6 minuter på halvmara-perset. Det i höstas sade ungefär samma sak om cykling, hade helt ok tröskeleffekt, och ungefär samma Vo2Max som på löpning. Nu skulle sanningen fram, efter vinterns många (nja) timmar på trainern, plus ambitiös (måttligt) jobbpendling.
Fortsätt läsa ”Mjölksyratest, igen”

Mjölksyratest

Jag var på väg att skriva ett inlägg om läget i världen, och hur det relaterade till att ngn i mitt grannskap försökt kompostera en mikrovågsugn, samt det rimliga i att ensamstående personer bor ensamma i villor som värms med el till rörligt pris, lägger 3k/månad på mat och 2.5k/månad på telefon och internet. Men jag ska skriva om mitt mjölksyratest istället.

Tack vare Citygyms sponsring så hade jag plötsligt lite friskvårdsbidrag att ta ut under 2010. I brist på bättre bokade jag upp mig för att mjölksyratest på Aktivitus. Jag gjorde ett sådant för några år sen, då på löpning, och även om jag inte kunde använda träningsprogrammet som ingick då, så kändes det vettigt att ta reda på rätt pulsnivåer nu när man ska tillbringa en segdragen isvinter inne på trainern.

Mattias gissade efter lite funderande att jag borde köra på elitprogrammet (det finns det eller ”motionär”). Sedan fick jag cykla till utmattning. Det är lite speciellt att köra till utmattning. På slutet har man väldigt lite kvar i både kropp och skäl. Under tiden som cyklingen pågick tog Mattias blod och kollade RPE. Puls och kadens mättes kontinuerligt. Nedan kan test-resultatet beskådas.

Jag var inte helt ”nollställd” vid testet, jag hade sedan några veckor kört 2 trainer-pass i veckan, men jag var ändå överraskad över nivån. Vo2Max var i princip identisk med det jag åstadkom på löpning två år tidigare, då i bättre löpform än dagens cykelform. Anaerob tröskel, vilket är väldigt nära både FTP och mjölksyratröskel, på 270W är ett helt ok värde, som enligt Slowtwitch-konsensus räcker för 5h på IM-cykling, om man sitter rätt och har rätt hoj.

Mattias tyckte jag skulle satsa på 3 pass i veckan genom vintern för att få förbättring. Så naturligtvis blev det flytt, sjukdom, resa, jul, jobb, resa och dåliga bortförklaringar så att jag plötsligt knappt cyklat alls sen testet (30e november). Så är det. Bara att ta nya tag.

Nya tag behövs också med vikten. Sympatigraviditet vet jag inte om det finns, men på sistone har jag lagt på mig i samma tempo som Fru Arnström. Det håller såklart inte. Nä, det får bli lite mer (mycket mer), självkränkning på trainern framöver.

Cykel!

Jag har köpt en ny cykel. Det tar det totala antalet tvåhjulingar i min ägo till 5 (fast jag försöker göra mig av med den med motor). Jag är i ständig konflikt mellan min frugala sida, och min köpglada. Det finns tecken på att det är ärftligt, mina föräldrar var ev. nära att skiljas när pappa köpte smällare till mina bröder för pengar han borde köpt en kökskniv för, men nu har de köpt sin andra nya bil (efter perioder under min uppväxt då vi var helt utan). Nu hade jag till slut bestämt mig för att om jag ska unna mig själv ngt så är det nu, för efter mars och sisådär 5-15 år framåt kommer jag knappt kunna med att köpa ngt dyrt åt mig själv.

Så här ser den ut, min Felt S22:

Tanken är att den ska gå snabbt rakt fram, gärna med lite löpning efteråt. Jag hävdade länge att min landsvägs-hoj med clip-on dög för ändamålet, och det är kanske fortfarande sant, egentligen, men det finns träningsfördelar med att ha en standard-lvg-hoj för grupprundor, och en tempohoj för egen träning. Och så har jag råd, eftersom jag inte bränner pengar på krogen, eller kör bil, eller renoverar hus eller… Många ursäkter finns det. Wiggle sålde iaf ut sina 2010:or med 33% rabatt, vilket gjorde det hela näst intill överkomligt.

På Slowtwitch har de en tråd med ”Felt-porr” där jag postade en bild på min raket. Ibland gillar jag internet lite extra mycket. Som till exempel nu, när SuperDave, som jobbar på Felt, kunde ge mig lite tips om hur jag borde justera in cykeln.

Jag har hur som helst invigt hojen med ett test på min temporunda (en inte helt optimal vändpunktsslinga med lite för många rödljus och korsningar). Jag tryckte på så gott jag kunde (efter ca 2 månaders vila) och missade mitt pers med 1:40. Jag tror det finns potential i denna hoj.

Den heter Svarta Blixten och kommer vara ett fint komplement till Silverpilen 1&2 och Röda Faran (ja, jag namnger alla mina cyklar).

Trainer med låtsas-effekt

Med denna ihållande vinter (och frånvaro av cyklar med grova däck i stallet) så är trainer-cykling viktigare än ngnsin. Torra vägar lär vi inte ha förrens slutet på mars tidigast, och det är lite sent att komma igång.

Med teorin att min central-kapacitet är helt ok tack vare löpningen så har jag bestämt att sluta försöka köra längre/lugnare pass på trainern, utan istället pressa lite mer kvalitétspass (kör ju knappt ngn riktig kvalité i löpningen heller). Så får man förhoppningsvis upp benstyrka etc. lite snabbare. Att pressa sig utan ngn output annat än pulsen att gå efter är dock suboptimalt (relaterad fråga: betyder ”suboptimalt” ”inte riktigt optimalt, men ganska bra”, eller betyder det ”motsatsen till optimalt”? Ooptimalt låter fel hur som helst).

Så jag satte cykeldatorns sensor på bakhjulet inför dagens pass för att kunna gå på fart istället. Fart x motstånd blir ju i princip effekt, och då riktig effekt, dvs. watt, ändå inte betyder ngt om man inte vet den exakta kopplingen till verklig fart, så känns det gott nog.

Satte trainer på 6 (av 10) och värmde upp i 20km/h i 10 minuter, körde sedan 4/3min x 4 med följande snittpuls: 157, 143, 162, 146, 164, 147, 167. Värt att notera är att jag snittade 32km/h med 154bpm på cyklingen på Tjörn Triathlon. Mao. ger trainern mer motstånd än jag ngnsin kan behöva (växlarna räcker till ca 50, så jag kan öka motståndet med ca en faktor 4. Kommer inte att hända).