I höstas, spännande återberättat här, testade jag hur mina tröskelvärden såg ut på cykel. För uppföljning så gjorde jag i början på maj ett nytt test, triathlon denna gång (dvs. först springa, sen cykla), för att se vad vinterträningen gett.

De både testen jag gjort ditintills var båda upplyftande. Det första, hösten 2008, avslöjade att jag hade löptalang, vilket visade sig under 2009 då jag kapade 6 minuter på halvmara-perset. Det i höstas sade ungefär samma sak om cykling, hade helt ok tröskeleffekt, och ungefär samma Vo2Max som på löpning. Nu skulle sanningen fram, efter vinterns många (nja) timmar på trainern, plus ambitiös (måttligt) jobbpendling.


Jämförelse löpning
Om vi kollar på löpning först: Den enda uppenbara förändringen är att jag blivit äldre och lättare (max-pulsen var uppskattad i båda testen). Tack vare att jag blivit lättare så har faktiskt Vo2Max gått ner (även om det ökat en aning per kg). Jag var helt enkelt i bättre form 2008 än nu.


Jämförelse cykling
Cykling då? Samma tråkiga historia här, oförändrat, trots att jag tränat under vintern (tyckte jag). Jag gav till och med upp lite tidigare än i höstas, i tron att jag ”låg före”.


Mattias och jag pratade en bra stund om orsakerna till detta resultat. Löpning är jag bättre i nu, men mest tack vare vikten (vilken iofs gått ner tack vare löpning). Jag är mellan 15s snabbare per km vid samma ansträngning. Men det finns en formel för hur död-vikt påverkar farten: 3s/kg/km. Så 4-5kg är 15s/km. Kroppen är riktigt bra på att bli så dålig som man tillåter den, och med min nuvarande vikt så behöver jag inte bättre Vo2Max för att komma upp i de farter jag normalt pressar mig till. Jag har använt min bättre form (i.e. kroppshydda) till att springa lite snabbare, på mkt lägre puls. Det känns bra, men det stressar inte riktigt kroppen att bygga vidare. I fortsättningen ska mina längre pass göras i närheten av aerob tröskel (som också var fallet 2008) istället för att som på sistone springa runt 10-15 slag lägre.

Inför cykeltestet i höstas hade jag kört regelbundet på trainern i några veckor, oftast det klassiska 4×4-passet. Det är bra formtoppning för ett tröskeltest. Cyklingen under våren hade helt enkelt bara gjort att jag behållt höst-formen. I cykling blir det dessutom extra tydligt att jag är för snäll mot mig själv när jag tränar. På mina intervall-pass når min snitt-puls knappt upp till aerob-tröskel, och anaerob tröskel är jag nästan aldrig och flåsar på. Förr cyklade jag oftare med min polare Per, som gärna bjöd in till kränkning. Det är lättare att ta ut de sista 10-20% när man jagar ngn, än när man bara är ute själv och glider.

Kontentan blir alltså att köra lite högre kvalité i träningen. Långpass ska göras på aerob tröskel, så tar de hälften så lång tid också. 7 veckor kvar till Kalmar, kommer det hinna ske några under?

One Response to “Mjölksyratest, igen”