Göteborgsvarvet 2011??? > !!!

Så, för att fortsätta på föregående inlägg. Jag startade, jag sprang fort, jag klev inte av (återstår att se om jag borde ha gjort det).

I år är jag ju sponsrad av Citygym, och Magnus hade lagom till varvet lyckats trycka upp en funktionströja åt mig. Precis som Contador i Girot 2008 kände jag lite (självpåtagen) press från sponsorn att ställa upp. Så jag tog mig till start, värmde upp, fick hasta lite för att hinna in i min fålla och joggade iväg, bland de sista i 1A. Utan ngt egentligt tidsmål att bli stressad av joggade jag iväg i bekväm fart och lät andra zick-zacka sig fram.

Ganska snart märkte jag dock att kilometrarna rullade på rätt hyfsat, trots att jag höll ansträngningen begränsad. Första femman passerades på 20:34 (4:07/km). Rullade jag på skulle min målsättning på 1h27 gå att klara.

Nerför Älvsborgsbron och ut på Hisingen ökade farten naturligt. Ngn med kamera fångade mig tex här (7:50 in i klippet) med vad det verkar ett hyfsat flyt:

Och också här (0:48 in i klippet, springandes om massa folk till vänster i bild):
http://www.youtube.com/watch?v=oiaPAlu7cag#t=0m48s

En kameraman fångade mig också på Eriksberg:

På bilden kan man ana en orsak till mina knäproblem. Mitt vänsterknä hänger lågt, och jag har skjutit höften en bra bit åt höger. Min ITB spänns mao. rätt ordentligt. Det var också här ngngång det började kännas i knät, men det var fortfarande inte farligt, så jag sprang på och passerade milen på 39:40. Jag var ju osäker på om jag hade sub40-milen i kroppen fortfarande, men det hade jag alltså. Varje km-passering var jag fortsatt några sekunder före dröm-snittet 4min/km. Började fundera på vad detta kunde leda till…

På Hisingen var det bra förutsättningar som omväxling. Medvind och behaglig temperatur. När vi kommit tillbaka till fastlandet slog en rejäl (i sammanhanget) motvind till mot oss på Avenyn. Jag försökte därför springa taktiskt och ta stora ryggar (ngt jag misslyckades helt med i Kalmar). Här joggar jag fram i en klunga utanför Nordstan (17:32 in i klippet):

Vid vändningen vid Poseidon började jag ta ut segern i förskott. Ingen knä-smärta och bara 4km kvar. Då högg det till, ordentligt och i båda knäna. Försökte tänka på hållningen och steget, men det var tungt. Hade jag legat tydligt över mitt pers i snittfart hade jag klivit av nu. Dock så var jag fortfarande under 4min/km, och därmed med marginal under perset. Så jag sprang på.

I normala fall kan jag inte räkna mer än till 10, och endast addition, när jag springer, men kring 18-19km lyckades jag ända räkna ut att jag om jag hade 1:19:30 vid sista mellantiden vid 20km så skulle sub 1h24 vara fullt möjligt. Det var också på sekunden vad jag hade, så jag försökte hålla uppe farten in i mål.

En bild från upploppet med en kille som behöver en smörgås, alternativt en kille som ätit en smörgås för mkt:

Tar i med tänderna också:

Lätt plågad tog jag mig i mål på 1:23:54, nytt ban-pers med nästan 2 minuter, nytt distanspers med en dryg minut. Med 35 mil i benen i år. Jag fattade ingenting. Men jämfört med förra året var vädret väldigt mkt bättre. Min 2 minuter bättre tid var 100 placeringar sämre än förra året. Jag var också lite lättare, och 1kg=1minut på halvmaran. Kondisträning på cykel och corestyrka hade hjälpt också. Samt några löppass på slutet för att väcka benen.

Undras vad man kan göra om man tränade lite också? 😉