Mjölksyratest, igen

I höstas, spännande återberättat här, testade jag hur mina tröskelvärden såg ut på cykel. För uppföljning så gjorde jag i början på maj ett nytt test, triathlon denna gång (dvs. först springa, sen cykla), för att se vad vinterträningen gett.

De både testen jag gjort ditintills var båda upplyftande. Det första, hösten 2008, avslöjade att jag hade löptalang, vilket visade sig under 2009 då jag kapade 6 minuter på halvmara-perset. Det i höstas sade ungefär samma sak om cykling, hade helt ok tröskeleffekt, och ungefär samma Vo2Max som på löpning. Nu skulle sanningen fram, efter vinterns många (nja) timmar på trainern, plus ambitiös (måttligt) jobbpendling.
Fortsätt läsa ”Mjölksyratest, igen”

Göteborgsvarvet 2011: T-2h30

Familjen är ivägskickad, kläderna utvalda, skorna snörade, extra-koppen kaffe intagen. En dryg timme tills det är dags att cykla iväg till starten. Hm… jo, vänta… Japp, det är lite tävlingsnerver ändå. Egentligen har jag varit väldigt befriad ifrån detta sista tiden. Sen Elving har mitt tävlingsmardrömmande gått ner, antagligen beroende på mer regelbundna sov-tider. Jag har förr om åren drömt de klassiska sakerna som ”Jag är i fel land och starten gick för en timme sen, och dessutom är jag naken”. Inte helt ovanliga teman, Ullis i klubben är också drabbad tex., men inget sånt nu alltså. Sov tillåmed gott inatt. Vaknade aningen tidigt och löste jobb-problem i huvudet istället (finns många sorters stress att välja på nuförtiden, motionslopp är triviala i sammanhanget).
Fortsätt läsa ”Göteborgsvarvet 2011: T-2h30”

Mjölksyratest

Jag var på väg att skriva ett inlägg om läget i världen, och hur det relaterade till att ngn i mitt grannskap försökt kompostera en mikrovågsugn, samt det rimliga i att ensamstående personer bor ensamma i villor som värms med el till rörligt pris, lägger 3k/månad på mat och 2.5k/månad på telefon och internet. Men jag ska skriva om mitt mjölksyratest istället.

Tack vare Citygyms sponsring så hade jag plötsligt lite friskvårdsbidrag att ta ut under 2010. I brist på bättre bokade jag upp mig för att mjölksyratest på Aktivitus. Jag gjorde ett sådant för några år sen, då på löpning, och även om jag inte kunde använda träningsprogrammet som ingick då, så kändes det vettigt att ta reda på rätt pulsnivåer nu när man ska tillbringa en segdragen isvinter inne på trainern.

Mattias gissade efter lite funderande att jag borde köra på elitprogrammet (det finns det eller ”motionär”). Sedan fick jag cykla till utmattning. Det är lite speciellt att köra till utmattning. På slutet har man väldigt lite kvar i både kropp och skäl. Under tiden som cyklingen pågick tog Mattias blod och kollade RPE. Puls och kadens mättes kontinuerligt. Nedan kan test-resultatet beskådas.

Jag var inte helt ”nollställd” vid testet, jag hade sedan några veckor kört 2 trainer-pass i veckan, men jag var ändå överraskad över nivån. Vo2Max var i princip identisk med det jag åstadkom på löpning två år tidigare, då i bättre löpform än dagens cykelform. Anaerob tröskel, vilket är väldigt nära både FTP och mjölksyratröskel, på 270W är ett helt ok värde, som enligt Slowtwitch-konsensus räcker för 5h på IM-cykling, om man sitter rätt och har rätt hoj.

Mattias tyckte jag skulle satsa på 3 pass i veckan genom vintern för att få förbättring. Så naturligtvis blev det flytt, sjukdom, resa, jul, jobb, resa och dåliga bortförklaringar så att jag plötsligt knappt cyklat alls sen testet (30e november). Så är det. Bara att ta nya tag.

Nya tag behövs också med vikten. Sympatigraviditet vet jag inte om det finns, men på sistone har jag lagt på mig i samma tempo som Fru Arnström. Det håller såklart inte. Nä, det får bli lite mer (mycket mer), självkränkning på trainern framöver.

Analys av 2007-2009: Effekten av regelbundenhet

2007:
Vårens löpning var uteslutande mjölksyrapass. Pers på träning försökte sättas varje gång skorna snördes på. Extremt effektivt sannolikt, dock inte så hållbart i längden. Gbg-varvet sprangs på 1h31.
Efter sommaruppehåll skulle det snabbt tas igen missad träning. En hård asfaltsrunda gav hopparknä och rehab i ett halvår.

2008:
Tog det lugnt i början, körde lugnare än tidigare. Egentligen i kass form, men lyckades ändå med 1h33 på varvet tack vare extremt kontrollerad pace med negativ split.
Började trappa upp löpningen under hösten med målsättningen att satsa seriöst på sub 1h30 på varvet. Gjorde laktat-test på Aktivitus och fick ett ambitiöst träningsprogram. Tre dagar in på detta stukade jag foten rejält.

2009:
Kom igång efter stukningen mha. korta rundor på löpband. Byggde kondis på trainern, tyvärr utan att bygga senor och ligament, så andra intervall-passet löpning gav ett återfall av löparknät som plågade 2006.
Stressade för att komma i form till varvet, men gav till slut upp 3 dagar före.

Bestämde mig för att lägga om träningen helt. Satsade på frekvens, minst 4, helst 6 pass i veckan. Öht. inga ”kvalitétspass”, endast ngt pass strax över aerob tröskel. Lyckades plötsligt hålla ca 30km/vecka. Kontrollerade tempo-pass gav pers på träningsrundor. Efter testlopp, 16km@4:07/km utan att maxa och Tjörn Triathlon där halvmaran klarades på 1h32 så kändes det hoppfullt inför Stockholm Halvmarathon, 1h28 kändes fullt möjligt.
I Stockholm var det ideala förutsättningar, och jag lyckades pacea perfekt, resultatet blev 1h25:04.

Reflektioner:
* 1h25 är orimligt fort för en kille på 80kg som springer ca 30km/vecka.
* Div kvalitétspass kan ev. introduceras när volym och frekvens sedan länge har en stabil nivå. Före 50km/vecka känns det inte nödvändigt med ngt annat än tempopass.
* Under vintern ska det fokuseras på att hålla snitt-mängden över 40km/vecka, med ett långpass som ska få växa till ca 2h.