För dem som följer med i sporten så är det ingen nyhet att det var varmt på årets Göteborgs-varv. Såpass varmt att Isabellah Andersson ”väggade”, 63 personer hamnade på sjukhus, varav 2 på intensiven, och plats 100 kunde tas med 1.20.26 istället för 1.18.35.
Såhär i efterhand var det mao. inte upplagt för några personliga rekord, om inte formen pekade på åtminstone nytt pers med drygt 2 minuter. Jag trodde jag hade kapacitet för 1.24-1.24.30 ngnting, och gick ut efter det, utan ngn egentlig koll på hur värmen skulle påverka.
Mina splittar:
5km: 20.03, 4.01km, 179bpm
10km: 20.03, 4.01/km, 184bpm
15km: 20.14, 4.03/km, 185bpm
20km: 20.57, 4.11/km, 185bpm
21.1km: 4.31, 4.06/km, 186bpm
De första 5km var på tok för snabba med facit i hand. 4.01 är en bra utgångsfart på de första kuperade 5km om man siktar neråt 1.23. Och efter 15km fick jag betala, när man i gassande sol skulle uppför Avenyn. I mål kom jag på 1.25.48, missat pers med 45s. Det hade kanske gått med bättre pacening.
När jag med lite besvikna steg kom in på innegården hemma möttes jag av två killar i ålder strax under 10.
”Hur gick det på Stora Göteborgsvarvet?” (folk som har ”Lilla Göteborgsvarvet” som default-val refererar tydligen till det vanliga som ”Stora”).
”Det var varmt, men det gick bra”
”VANN DU?”
”Nä, jag kom kanske på plats 700” (trodde jag då)
”OJ VA DÅLIGT!!!”
”Mnja, jag hade ju kanske 30000 bakom mig”
”Oj, haha!”
Det är en skön, lätt naiv ålder när man tror att halv-kraftiga vita killar kan vinna löpartävlingar, men ett bra uppvaknande för dem om de lär sig att många placeringar är helt ok som inte är nr 1.
När resultaten kom in så ändrades en första lätt besvikelse till ngt annat. Då så många klarade värmen så dåligt så lyckades min tid ta mig till plats 262 av ca 27000. Topp 1% i löpning är svårt att vara missnöjd med.
Inget pris på prestationen blev det, dock vann både jag och Fru Arnström på våra startnummer; en helt ok löparryggsäck: