Inför att man ska få barn så förväntas det att man ska gå på föräldrautbildning. Där får man lära sig rätt onödiga saker om förlossningsmetoder och liknande, som i ärlighetens namn man med god hand kan överlämna till de professionella barnmorskorna.

Det som det inte utbildas i är hur man tar hand om barnet när man väl kommit hem. De stora principerna för hur man minsann inte ska göra samma misstag som ens egna föräldrar gjorde med en själv har man såklart järnkoll på, men de mer ”triviala” sakerna är det lätt att missa. Man undrar hur det egentligen kan tillåtas att man har hand om ett litet liv på detta sätt, man har ju ingen som helst koll.

När man pratar med andra föräldrar verkar detta vara ett genomgående tema, och för att bjuda på mig själv och träna min ödmjukhet så tänker jag berätta om de tabbar jag/vi gjort.

Ta tempen

När vi kom hem från BB var vi lite oroliga för att vår kille var förkyld, och när jag vaknade första natten med rejäl feber blev oron lite starkare, så vi skaffade snabbt en termometer för att kunna kolla hur det stod till.

Jag minns själv från min barndom hur obehagligt det var med febertermometer (nej, vi hade inte sorten som sätts i mun eller öra), och Maria ville inte göra detta ingrepp, så det var med viss ångest jag skred till verket. Elving ville inte riktigt ligga still nog på rygg, eller så ville jag inte hålla fast tillräckligt hårt, så vi lade honom på mage för att kunna ta tempen.

Stackaren skrek och kissade på sig där han låg och inte kunde se ngt. Han hade ingen feber, men nästa gång ska han få ligga på rygg och bli ompysslad under tiden.

Bada

På BB informerades det om att det lilla fosterfett Elving hade i armhåla och ljumskar gärna fick sitta kvar. Dessutom sades det att bad skulle vänta tills naveln hade läkt (eller så sa de inte alls så, det var nog vi som misstolkade). Det råkade vi tolka som att han inte behövde tvättas. Vi kan ha lärt oss detta av våra kattungar, som inte alls ville bli badade när de kom från stallet, men som utan problem höll sig rena själva.

På Elvings femte levnadsdag fick han sin första riktiga tvättning. Antagligen väl behövd. Vi pratar och skojar en del om hur katterna övat och förberett oss på småbarn, tex. att det ibland hamnar div kladdiga obehagligheter på fel ställen, men detta är nog ett av många kommande tillfällen där det slår fel åt andra hållet.

Mata

Första dagarna gick det riktigt bra med Elving. Han åt och sov, men inte mkt mer. Sen plötsligt en kväll när vi skulle sova bara skrek och grät han. Vi gungade och kramade och gosade och fick panik, så Maria slog upp i en bok av Anna Wahlgren.

Det faktum att Elving hade ätit fram till för 30 minuter sedan betydde naturligtvis inget för hans aktuella hunger, och han åt ett rejält kvällsmål, däckade och sov gott i 5h.

Förlåt Elving!

2 Responses to “Mina dumma föräldramisstag”

  • Gunnar G:

    Det var väl inte så farligt? Jag led lite vid tempen, men ni kom på det rätt fort ändå.

  • lennart:

    Vi tycker att Du och Maria har klarat försöksbarnet riktigt bra. Lycka till med fortsättningen.
    Farfar o Farmor